Det är skrämmande vilken släkt jag har, inte sociala eller sammansvetsande över huvud taget!.
Ska ha lite kalas för Freddie, han fyller 1 alltså han första födelsedag som ska firas. Men som vanligt när något speciellt är, en höjdpunkt så är det nästan ingen som kommer, dåliga ursäkter är det vanligaste. Det är soligt att man inte kan offra knappt en timme EN för ett litet barn?! tja eller vem som nu har kalas.
Jag är glad över dom som visar sig inte för min skull utan min sons skull, jag vill att han ska känna sig älskad.
Jag vet själv som liten så var det aldrig något sådär extra tyvärr.
Men som sagt jag försöker hålla ihop med familj & släkten men det är inte lätt så jag försöker bara vara med dom som gör oss glada, dom positiva!.

Tack för mig!!