Jag känner att jag måste skriva av mig. Jag vet att man inte ska hänga ut en person & det kan bli värre men sanningen gör ont för båda.

Min familj är väldigt speciell och splittrad faktiskt. 

Som barn kände jag mig väldigt annorlunda när jag var mindre så var levde föräldrarna tillsammans men inte min. Pappa drack rätt bra och mamma var ett ego.

Jag flyttade till min mamma som väldigt liten men älskade vara hos pappa med mina andra syskon. Fick en lillasyster skilljer bara fyra år men hon var den som stod i centrum. Ville vi ha något var det hon vi lockade för att fråga för så visste vi att vi fick. .

Varje gång det var föräldrasamtal, fotboll eller något enkelt i skolan fick jag alltid gå själv . Där satt alla föräldrar stolta över sina barn fick alltid kommentaren "vart är dina föräldrar " det var en käftsmäll. Hemma fick jag ta hand om min lillasyster väldigt mycket och hemmet en hel del när jag var lite äldre. 

Flyttade hemifrån vid 16 års åldern. Jag har alltid skött skolan, klarat mig skälv men inget beröm. Att vara sjuk var de bästa jag visste då jag fick uppmärksamhet.

Listan är lång hur ett var. Min pappa har jag jätte bra kontakt idag ä. Mina barn älskar honom verkligen.

Jag hitta kärleken för drygt 4 årsedan och har ett fint hem o två underbara barn. Fast min uppväxt har varit som den har så är det den jag är i dag. Jag stod på mina ben väldigt tidigt och klara mig själv. 

Min syster (som jag är tajtast med ) har hjälp mig massor. Även min kusin o massa fler. Det är mycket som hänt under min uppväxt många saker jag inte vill nämna eller vill bli påmind om. Min där fanns folk omkring Mig ändå.  Men inte min mamma.

Min mamma har aldrig varit en god mor 

Tyvärr av många skäl . Nu har hon en drös barnbarn två av dom är mina barn.men ingen intresse alls. Mina barn vet inte vem hon är. Jag vill att dom ska ha en fin mormor men hon väljer själv och visar inget intresse alls. Han väljer andra framför oss barn och barnbarn tyvärr. Jag ska bli en så jäkla bra mamma och mormor /farmor. Min pappa dricker inte alls som förr och är en bra morfar och pappa. Jag har känslor som alla andra och blir ledsen och sårad då jag vill ha en bra relation med min familj men ikke så bra den skulle varit.

Jag har min lilla fina familj och vänner ni räcker åt mig . Ni gör mig stark så jag kan stå på mig. 

Listan är lång med saker , uttryck, sårad osv.

Tack för ni som finna här för mig och mina barn. Speciellt vissa som visar er extra ❤.

 

Detta inlägg är för att skriva av mig.

Under alla mina år har jag varit på psyket 

Druckit en hel del, tagit överdos av piller

Gått på lycko piller och massa massa annat 

MEN idag är jag stark . Jag står här på mina ben o bara blickar framåt !. 

 

Förlåt om bi tar illa åt er men det är livet,  det ligger till såhär. Kämpa inte i mot .

Gör något åt det ist 👊